2017.09.24 - humöret

Humöret är ett jävla lotteri. Sitter i källaren efter att ha hängt en tvättmaskin, har precis sms:at med svärmor o lyssnar på mina skrattande barn och är lite gråtmild då allt är så förbenat bra. Jag har idag gått på gåbandet, staplat ved i en timme, klippt gräs i över en timme, hängt 2 maskiner tvätt (den tredje snurrar nu), satt ut annons på ena bilen, flyttat utemöbler och börjar varva ner...

I morgon har jag ett riktigt jobbigt besök hos dr framför mig. Har tom tagit ledigt från jobbet för att över huvud taget orka med... men orkar inte ens må kasst över det just nu... 

Tidigare dagar har jag lidit samvetets alla kval för det, har svettats och skinnet har fullkomligt brunnit upp av hormonbrist men så började jag med mina hormontabletter för ett par dagar sen och vips så är allt rosa moln och tipptopp!

Som jag hoppas att mitt framtida normaltillstånd lutar mest åt detta håll.

Min stubin är (senaste halvåret) någon millimeter lång (eller kort) och ingen tolerans finns öht. Det suger att konstant vara en briserande bomb men allt känns lite ljusare (för just denna sekund) och kanske framtiden är sockersöt?? 

17.09.24 - skärpning!

På fredag är sista dagen med nässprayen och livet som klimakterietant är över för den här gången. Behandlingen har fått mig att må skit rent ut sagt men jag har hela tiden tänkt att ju sämre jag mår - ju bättre biter medicinen och jag blir av med mer och mer av min endometrios och adenomyos så jag ska klara mig länge till nästa behandling/operation. 

Jag har gått upp i vikt oxå. Ett tag vägde jag 89kg och så mkt har jag aldrig varit upp i utan att vara gravid innan. 

Dagens vikt stannade på 87,1 - jag ska ner till 75! Vet inte hur mkt tid man ska låta det gå men börjar nu för att se vad jag kan förvänta mig och sätter sedan mål på vägen.

I torsdags tränade jag innan jag gick hem från jobbet. I går och idag har jag gått på löpbandet. 2 kilometer på ca 20 minuter före frukost båda gångerna. Inte mycket men mer än min kropp är van vid. Jag ska trappa upp långsamt istället för att ta ut mig så jag blir sjuk på en gång.

Har lite funderingar runt kosten också... velar mellan att köra 8:16 på vardagarna och äta vanligt på helgen eller att köra 5:2... tror egentligen att 16:8 passar mig bäst men vi får se. Har lite till att tänka på där - ska se hur min kropp reagerar på träningen.

Men nu ska barbamamman väck! Gå omkring o skämmas för hur man ser ut och inte ens försöka göra något åt det känns urbota dumt enligt mig!

När man saknar att skriva av sig...

Ja, jag har ju bloggat tidigare, under i princip hela mitt vuxna liv och har gjort uppehåll i något år nu på slutet - när det hänt som mest i livet kan man säga... som jag saknar det. Tänker göra ett nytt försök... kommer säkert hatta mellan hur det är just nu med hur det varit bakåt i perioder för att få ur mig allt jag lagrar i skallen med vad som sker idag.

Häng på om du kan vill orkar... känner du att det är ointressant eller inte passar dig - vänligen läs någon blogg som passar bättre.